Gokväll!

 

Idag har Vilja haft en mycket lugn (läs tråkig) dag då matte varit upptagen med massa annat. Matte har varit allmänt opepp på det mesta, så större delen av förmiddagen idag slappade vi bara. På eftermiddagen så var jag iväg och provred en häst så lillfis fick vara hemma själv ett par timmar. När jag väl kom hem blev det en liten kvällspromenad, så jaa, Vilja har haft en vääldigt lugn dag. Nu sitter vi uppkrupna i soffan och myser med tända ljus och ser på tv. Har funderat en del idag över hundfolk och hundar. Den här världen är ju relativt ny för mig, även om jag alltid haft hundar omkring mig så är ju detta första gången jag faktiskt själv är aktiv hundägare med hela ansvaret själv. Vad jag funderar över är hur olika hundmänniskor verkar vara. För en del verkar det enda viktiga vara att hunden presterar, att de blir precis som man tänkt sig och plockar rosetter på tävlingsbanorna. För andra verkar det som att hunden bara ska finnas och att aktivering är något se fixar själva... Jag vill absolut inte säga att det ena eller andra är helt fel och jag själv är mycket långt ifrån en perfekt hundägare, men ibland fattar jag mig inte på folk. Visst vill jag också att Vilja ska bli den hund jag önskar genom arbete och visst vore det super kul om vi någon gång kan ställa upp i nån tävling, men det är absolut inte grundmålet med henne. Jag har skaffat hund för att hon främst ska vara en del i mitt liv, en vän, en familj. Tanken är sen att vi tillsammans ska kunna utforska och prova de saker som faller oss in och se om vi fastnar för något båda två. Men skulle det vara så att jag vill något som Vilja av någon anledning inte gillar eller inte kan utföra så skulle det absolut inte göra någonting. Jag vet att vissa till och med skulle kunna tänka sig att "byta" hund eller liknande för att hunden blir skadad och inte kan tävla eller av någon anledning inte lämpar sig för för det som var tilltänkt längre, och det är det där jag inte förstår riktigt..Jag älskar ju min hund för att hon är hon och en del av vår egen lilla familj och inte för att hon presterar det som jag bestämt duger. Och visst förstår jag att folk vill tävla och utvecklas i vissa grenar eller att det är nödvändigt att ha en jobb som kan utföra ett arbete och så vidare och att man säkert skaffar hund av en mängd olika anledningar, men jag personligen förstår inte hur detta i vissa fall kan gå före den enorma kärlek och tillit en hund i första hand innebär. Men alla är ju olika :) jag anar att hundfolk och hästfolk (som jag förövrigt har längre erfarenhet av) inte är så olika. Det verkar precisom som i hästvärlden även i hundvärlden finnas lika många sätt att se på hundlivet som det finns människor med hundar.. Jag vet iallafall att Vilja alltid kommer få stanna hos mig, oavsett hurdan hund hon blir. (Det beror ju i första hand på mig). Om nu inte saker skulle hända som göra att hon på något sätt skulle må dåligt av att vara hos mig. Då tänker jag på om hon skulle bli typ allergisk, rädd för barn av någon anledning och man i framtiden har barn eller liknande. Eller om jag av någon anledning inte skulle kunna ge henne den tid och aktivering hon förtjänar. Men jag skulle aldrig aldrig någonsin lämna henne ifrån mig för att hon inte lever upp till mina förväntningar på tävlingsbanan eller liknande. För i första hand är hon, som sagt, min älskade och bästa vän och hon har inte valt att komma till mig, hon kom för att jag ville ha henne och det är min plikt att ge henne det bästa liv jag kan och orkar. 

 

Sådär, nu fick jag skriva av mig lite! Många tankar som snurrar när man nyligen klivit in i en ny värld med nya hundar och hundmänniskor!

 

Nu ska vi fortsätta fredagsmyset!

 

/ Linnéa & Vilja