Hallå hallå.

Inte skrivit på ett par dagar, men tycker inte jag har så mycket att skriva om för stunden. Dagarna rullar på.. Jag har jobbat lite extra nu i veckan och Vilja har fått tagit det lite lugnt i och med det.. Idag har vi varit en sväng in till stan och varit in på granngården. Tycker det är toppen att man kan ta med hunden in! Handlade dock bara foder. Första gången jag köper "vuxenmat" till Vilja. Forsätter med Royal Canin mini, men har gått från Junior till Adult nu. Tycker att märket har fungerat bra för Vilja, hon har ju haft det i stort sett sen jag fick henne nu. Eller i början hade hon Precept med sig från uppfödaren men jag upplevde att hon blev lite lös samt att hon gjorde ifrån sig väldigt mycket med det fodret. Så bytte ganska tidigt till Royal Canin som dessutom är något lättare att få tag på så som jag upplevt det iallafall. :) Ska väl försöka göra en lugn övergång från junior till adult nu iallafall. Men jag antar att det ska gå bra när det är samma märke och inte verkar vara någon större skillnad på innehållet vad jag kan förstå. Men man kan väl aldrig vara nog försiktig med en hund med lite känslig mage. :) Det är något jag gärna hade velat veta innan jag bestämde mig för ras, att många shelties är lite känsliga med magen. Åtminstone är det vad jag har hört från andra. Men vi känner ju inte så värst många fler shelties, så jag vet egentligen inte. Men det verkar ju så. :)

Imorgon har jag tänkt gå upp tidigt och ta en springrunda med Vilja. Måste verkligen försöka komma igång igen för min egen skull. Har sagt hela sommaren att när jag får semester då ska jag satsa på att springa lite oftare och fler gånger i veckan vid sidan om Viljas motionsbehov, men nu har jag varit ledig nästan två veckor och inte har jag hållt det löftet inte... Hrrm.. Dessutom är det snart dags för resan till Turkiet och det vore skönt att ha ångan uppe då så man kanske kan ta någon springrue längs stranden där nere. Appropå resan till Turkiet så undrar jag mycket hur det ska bli att lämna Vilja en hel vecka hos mamma och pappa. Har aldrig varit ifrån henne så länge och det kommer kännas jätte konstigt.. Nåja, än är det två veckor kvar och mycket ska hinnas med innan dess. Bland annat reser vi med familjen ner till Skåne nästa helg för bröllop. Blir längsta resan Vilja gjort, men det ska nog gå bra tror jag. Hon börjar bli så himla trygg i bilen nu tycker jag. Blir roligt att ha med hund på resan faktiskt. Dock ska Lillan (familjens golden) inte med. Vi har beslutat att resan blir lite för lång och krävande för gammeltanten så hon får vara hos mina föräldrars grannar och bästa kompisar under helgen. Tror det blir bra så. Dock hade det vart skönt att ha med henne som lite stöd till Vilja, men jag är övertygad om att det går galant ändå. :)

Nu ska jag parkera i soffan med lillfisan och kika på Tv resten av kvällen.
Trevlig kväll på er!

/Linnéa & Vilja

Gokväll!

 

Idag har Vilja haft en mycket lugn (läs tråkig) dag då matte varit upptagen med massa annat. Matte har varit allmänt opepp på det mesta, så större delen av förmiddagen idag slappade vi bara. På eftermiddagen så var jag iväg och provred en häst så lillfis fick vara hemma själv ett par timmar. När jag väl kom hem blev det en liten kvällspromenad, så jaa, Vilja har haft en vääldigt lugn dag. Nu sitter vi uppkrupna i soffan och myser med tända ljus och ser på tv. Har funderat en del idag över hundfolk och hundar. Den här världen är ju relativt ny för mig, även om jag alltid haft hundar omkring mig så är ju detta första gången jag faktiskt själv är aktiv hundägare med hela ansvaret själv. Vad jag funderar över är hur olika hundmänniskor verkar vara. För en del verkar det enda viktiga vara att hunden presterar, att de blir precis som man tänkt sig och plockar rosetter på tävlingsbanorna. För andra verkar det som att hunden bara ska finnas och att aktivering är något se fixar själva... Jag vill absolut inte säga att det ena eller andra är helt fel och jag själv är mycket långt ifrån en perfekt hundägare, men ibland fattar jag mig inte på folk. Visst vill jag också att Vilja ska bli den hund jag önskar genom arbete och visst vore det super kul om vi någon gång kan ställa upp i nån tävling, men det är absolut inte grundmålet med henne. Jag har skaffat hund för att hon främst ska vara en del i mitt liv, en vän, en familj. Tanken är sen att vi tillsammans ska kunna utforska och prova de saker som faller oss in och se om vi fastnar för något båda två. Men skulle det vara så att jag vill något som Vilja av någon anledning inte gillar eller inte kan utföra så skulle det absolut inte göra någonting. Jag vet att vissa till och med skulle kunna tänka sig att "byta" hund eller liknande för att hunden blir skadad och inte kan tävla eller av någon anledning inte lämpar sig för för det som var tilltänkt längre, och det är det där jag inte förstår riktigt..Jag älskar ju min hund för att hon är hon och en del av vår egen lilla familj och inte för att hon presterar det som jag bestämt duger. Och visst förstår jag att folk vill tävla och utvecklas i vissa grenar eller att det är nödvändigt att ha en jobb som kan utföra ett arbete och så vidare och att man säkert skaffar hund av en mängd olika anledningar, men jag personligen förstår inte hur detta i vissa fall kan gå före den enorma kärlek och tillit en hund i första hand innebär. Men alla är ju olika :) jag anar att hundfolk och hästfolk (som jag förövrigt har längre erfarenhet av) inte är så olika. Det verkar precisom som i hästvärlden även i hundvärlden finnas lika många sätt att se på hundlivet som det finns människor med hundar.. Jag vet iallafall att Vilja alltid kommer få stanna hos mig, oavsett hurdan hund hon blir. (Det beror ju i första hand på mig). Om nu inte saker skulle hända som göra att hon på något sätt skulle må dåligt av att vara hos mig. Då tänker jag på om hon skulle bli typ allergisk, rädd för barn av någon anledning och man i framtiden har barn eller liknande. Eller om jag av någon anledning inte skulle kunna ge henne den tid och aktivering hon förtjänar. Men jag skulle aldrig aldrig någonsin lämna henne ifrån mig för att hon inte lever upp till mina förväntningar på tävlingsbanan eller liknande. För i första hand är hon, som sagt, min älskade och bästa vän och hon har inte valt att komma till mig, hon kom för att jag ville ha henne och det är min plikt att ge henne det bästa liv jag kan och orkar. 

 

Sådär, nu fick jag skriva av mig lite! Många tankar som snurrar när man nyligen klivit in i en ny värld med nya hundar och hundmänniskor!

 

Nu ska vi fortsätta fredagsmyset!

 

/ Linnéa & Vilja