Dags för lite uppdatering här!

 

Lilltjejen fortsatter att växa i rasande fart. Hon har haft en lite jobbig period nu, som jag tror hon är påväg ur.
Allt började med att Vilja började bli åksjuk i slutet av Januari. Det kom helt plötsligt, från ingenstans och från att hon åkt problemfritt i bilen ända sedan 8 veckors ålder och bara sovit i bilen. Hon fortsatte att vara lite åksjuk med det gick ändå att hantera. Sedan sista veckan på hundkursen skulle vi gå tisdag samt  torsdag och på tisdagen var hon sa åksjuk på vägen till kursen att vi fick stanna flertalet gånger på vägen in och hon mådde pyton verkligen. Väl inne på kursen var både hon och jag stressade och hon gick upp nå extremt i varv. Blev allt annat än en trevlig träning och det var en bekymrad matte och slutkörd valp som åkte hem den kvällen. Fick iallafall låna en spray av mina snälla kursledare med lugnande feromoner som jag kunde spraya i bilen för att Vilja skulle känna sig tryggare. Provade detta dagen därpa utan resultat. Vi åkte max 5 minuter i bilen och Vilja var helt förstord. Var så tråkigt och jobbigt att se henne. Vi fick ställa in sista kurstillfället. Tack och lov fick jag en massa bra råd av mina kursledare och jag misstänkte att Vilja var stressad. Någon gång under denna perioden visade även Vilja smått aggresiva tendenser mot sin bästa lekkamrat och jag började verkligen känna mig misslyckad som matte för stunden. På råd av mina kursledare så har Vilja fatt vila helt och hållet fran all typ av aktivering ca 1,5 vecka och nu mår hon mycket bättre igen. Vi har börjat om lite med bilen och nu har hon lyckats åka en liten bit med gott resultat utan illamående och vi har även jobbat med kontakten med andra hundar lite med goda resultat. Förmodligen var den där aggresiva sidan enbart ett test från hennes sida som inte visat sig igen. Nu har hon snarare visat undergivenhet i hundmöten, men som matte till första egna vovven är det lätt att oroa sig för minsta lilla ibland ;) Sist vi traffade basta kompisen så var Vilja ortoligt duktig och har som sagt börjat visa mer undergivenhet i hundmöten. Dock är hon lite osäker vilket jag vill jobba med i framtiden. Så nu börjar allt kännas bättre igen iallafall. Vilja är sitt vanliga jag och inte alls lika "studsig" som hon varit under den här stressade perioden. Men inget gott som inte har något ont med sig. Jag har lärt mig redan nu hur viuktigt det är för mig att inte ha för höga krav på henne, hon är trots allt fortfarande och länge än en liten bebis och jag har även lärt mig hur viktigt det är att "träna" passivitet. Framför allt med en sheltie har jag en aning om... ehrmm.. ;D